Sök
  • Elin Skyttedal

Galdhöpiggen 2469möh

Uppdaterad: 14 maj 2018

Norges högsta berg på skidor!

Segerfotot från toppen!

Jag hade funderat på den här resan sedan några månader tillbaka och vart verkligen superglad när den verkligen blev av och fick dessutom med mig det bästa sällskapet. Jag började med skitouring i år och jag älskar det verkligen. Det är underbart att gå uppför ett berg och sedan ta på skidorna och åka nerför.


"Nej ni kan inte följa spåren ner, då kan ni åka utför ett stup"

När vi bestämde oss för att åka upp till Jostedalen var det lite osäkert om vi verkligen skulle välja att ta oss upp för Galdhöpiggen. Jag hade kontaktat lite olika personer som då inte rekommenderade om man var nybörjare på skitouring att ta det berget. Ett tag hade jag helt ställt in mig på att det inte kommer bli av. Desto närmre resan vi kom desto mer kände jag ändå ett sug av att gå upp, de turer jag tog i Sylarna hade alla gått kanon vilket ändå gjorde att självförtroendet var lite högre än innan.



Vi hade värmt upp dagen innan med att gå uppför en annan av Norges 2000m toppar. Loftet heter den och är 2170m högt. Vi hade bestämt att vi skulle ta Galdhöpiggen dag 2 på resan för att vara lite varma i kläderna och inte ta det sista dagen för då hade man nog varit väldigt trött i benen. Det är ändå en ganska krävande tur, det är 1300 höjdmeter från Spiterstulen upp till toppen.


Vi kände ingen super stress på morgonen vilket gjorde att vi kom iväg lite senare än vad vi tänkt men åkte tillslut iväg bort mot Spiterstulen. På vägen träffade vi på min kompis Emma som var uppe på toppen dagen innan och hörde lite vad hon tyckte och om hon hade några tips. Det hade tydligen varit väldigt isigt och brant där de gått upp och vi visste att det var den vägen vi hade tänkt att ta både upp och ner. Jag kände mig då lite orolig då jag inte är något vidare på att åka ner när det är isigt. Vi kommer hursomhelst fram till Spiterstulen och pratar med en kvinna i receptionen för att se vad de har för åsikt. Hon trodde att solen skulle göra att det skulle bli mjukare underlag framåt slutet på dagen, det kändes hoppfullt. Vi frågade även lite om vägvalet nedför och frågade om det var lätt att se, typ följa skidpåren nedför. Då får vi till svar att vi absolut inte bara kan följa skidspåren ner då några av spåren leder nedför stup. Hon visar oss på kartan en av vägarna att ta sig nedför och det känns som att vi ändå får ganska bra koll på hur vi ska åka ner, det fanns även två olika vägar att gå uppför och vi väljer den lite kortare brantare vägen.

Daniel i början av turen, vädret var verkligen magiskt.

Vi kom iväg först vid 12 tiden men det kändes som att vi skulle hinna gott och väl då det blir mörkt väldigt sent den här tiden på året. Vi träffar en hel del andra som också ska gå upp. Vädret var verkligen härligt, jag kände den här dagen att man typ skulle kunna ha gått upp i bikini. Helt vindstilla och sol -14 men kändes som att det var några plusgrader.

Den biten av turen där man måste "boota" upp då det är väldigt stenigt

Efter att vi gått i ungefär 2-3 timmar kommer vi fram till det partiet där man måste ta av sig skidorna. Vi hade inte reflekterat något märkvärdigt över det innan men Daniel hade vanliga pjäxor och de har inte den gummisulan som jag och Pamina har på våra pjäxor. Det var verkligen snorhalt för honom att gå upp den biten. De flesta som har använt pjäxor vet ju hur man halkar omkring, han fick verkligen kämpa för att hålla sig på fötterna. Men jag och Pamina kunde fota och njuta lite av lugnet.

Jag tyckte det var riktigt skönt att gå en stund.

Det tog lite längre tid under det här partiet än vad vi tänkt oss så när det sen var dags att sätta på sig skidorna igen fick vi lägga på ett litet kol, man vill inte åka skidor ner här när det blir mörkt och jag kände på mig att det skulle ta lite tid nedför också då tröttheten i benen började krypa på framåt slutet.

Pamina innan delen där vi ska sätta på oss skidorna igen.

Från nu kunde man faktiskt se toppen och det gav en verkligen en riktig energiboost så det gick riktigt fort för oss den sista biten. Efter många timmars slit var vi äntligen uppe och wow säger jag bara!


Bild från toppen!

Det är de där stunderna som man absolut inte tvekar på varför man älskar det här, att få stå där uppe och titta ut över det här. man blir mållös.


Nu var det bara nedfärden kvar, på med skidorna, hjälmen och åk!

91 visningar
  • White Facebook Icon
  • White Instagram Icon

© 2019 by Elin Skyttedal